Nordisk mytologi

Under den förkristna tiden i norden så hade vi en period i historien som vi alla känner igen från skolbänken, nämligen vikingatiden. Under denna tidsperiod fanns det en stor samling av myter som vandrade bland befolkningen i de nordiska länderna som kallas för nordisk mytologi. Nordisk mytologi härstammar från de germanska myterna.

Det mest troliga är att den största delen av de förkristna myterna har bleknat med tiden och att de som vi idag är bekanta med nog bara är en liten del av vad de en gång var. Mytologin handlar bland annat om världens skapelse, gudar, jättar, alver och världens undergång.

Världens skapelse

Enligt den nordiska mytologin skapades världen genom Ginnungagap. Ginnungagap var då ett gigantiskt svalg där hettan och frosten smälte ihop och blev till jätten Ymer och kossan Audhumbla. När Ymer dog blev hans blod till hav, köttet blev mull, hans hår blev till träd, tänder till sten och kraniet skapade en himmel.

Alver är omtalade i den nordiska mytologin och de är av släktet väsen och var övernaturliga. Ibland framstod alverna som att de var jämbördiga med asarna (gudarna) men bilden av alverna är genomgående ganska diffus eftersom de bland annat aldrig namngavs eller framställdes enskilt och därför mer känns som något i periferin.

Gudar inom nordiska mytologin

Gudarnas släkte inom den nordiska mytologin kallas för Tivar, och gudarna själva kallas för asar. De gudarna som är de mest omtalade och mest populära sägs vara Oden tillsammans med hans två söner Tor och Balder. För de övriga varelserna och gudomliga väsen finns ett annat ord och det är Regin.

Världens undergång framställs i den nordiska mytologin som Ragnarök. Ragnarök föranleddes av en stor strid då flera gudar fick offra sina liv. Några av dem som fick sätta livet till var Freja, Tor och Oden. Denna stora strid i kombination med flera naturkatastrofer, däribland en översvämning, ledde till jordens undergång, det vill säga Ragnarök.